Makten och Härligheten

Postat av | Postat i Inrikes | Postat 2011-09-20

I valrörelsen 2006, när alliansen vann valet, gjordes kampen mot ofrivillig utlåsning i form
av arbetslöshet, sjukdom och förtidspension till regeringens främsta mål.

De runt 1,2 miljoner människor som stod utanför skulle in i värmen bland de
anställningsbara.(Aftonbladet)

Genom handpåläggelse i form av ett tidsbestämt datum klargjorde regeringen att längre
är så är du inte sjuk. Sedan räknas du som lat. För att sjuka och arbetslösa
skulle vilja komma i arbete sänkte
man också deras ersättning.

Det skulle bli mer lönsamt att jobba, sade herr Reinfeldt och införde skatteavdragen som hittills
uppgår till 68 miljarder kronor. Pengar som skulle kunnat gå in i välfärden,
till barn och äldreomsorgen, till sjukvården, till infrastruktur och satsningar
inom den offentliga sektorn som skulle kunnat bereda arbetstillfällen för ett
flertal arbetslösa ungdomar.

För att råda bot mot ungdomsarbetslösheten sänker man restaurangmomsen. Restaurangägarna jublar
och tackar. Men fler anställningar blir det inte. Det har finska undersökningar
redan visat. Istället för att ta lärdom av andras misstag återupprepar den här
regeringen dem. Samma sak med utförsäljningen av våra järnvägar. Trots
Storbritanniens tågkaos efter utförsäljningarna av järnvägarna gör svenska
regeringar samma dumhet. Det var socialmodekraten Göran Persson som startade
den utförsäljningen men så stod han också och höll Tony Blair i handen under
sin valturné.

Det ska löna sig att arbeta men inte för undersköterskor anser herr Borg som tycker att de har
för höga löner och gärna skulle se en lönesänkning. Regeringen för en
lönesänkningspolitik för det är de stora kapitalägarnas önskan. Genom den fria
arbetskraftsinvandringen utan fackens insyn, där besluten endast ligger på
arbetsgivarna skapar man en låglönemarknad samtidigt försvagar man
fackföreningarna med allehanda medel för det är också de stora kapitalägarnas
önskan.

Kameleonterna Miljöpartiet har öppnat för samarbete med makten och härligheten.

Miljöpartiets iver att tillfredsställa
regeringen vet nästan inga gränser”

”Hur mycket kan makten vara värd för ett
parti som Miljöpartiet? Var går gränsen?

Går den vid usla arbetsvillkor för
gästarbetare? Eller vid tvångsavvisningar till länder i krig?”
skriver Eva Franchell i en ledarartikel i
Aftonbladet.

Miljöpartiets iver att tillfredsställa
regeringen vet nästan inga gränser. Arbetskraftsinvandring med slavlöner och
usla arbetsvillkor. Sänkt krogmoms utan några miljöskatter i gengäld. Man
betalar priset för att finnas nära makten. Miljöpartiet vill så gärna fortsätta
att samarbeta med regeringen om järnvägar, skola, bostadsbyggande… men här
någonstans tonar Fredrik Reinfeldt ner intresset för fortsatt samarbete. Han
har fått flyktingpolitiken. Resten av budgeten kan han säkert få igenom med
hjälp av Sverigedemokraterna.

En sak har de lyckats med i alla fall, somaliska familjer kan nu återförenas. Men så har man
trots det tidigare EU motstånd köpt det allra sämsta inom EU politiken, fästning Europa, säger också Eva Franchell.

För en politiker är målet makten. Dit tar de sig med hjälp av lustiga retoriska krumsprång.
Fagra ord och löften. De som är skickligast att dölja sin verkliga agenda når
maktens högsta höjder. Moderaterna utgav sig för att vara ett arbetarparti men
hade ni väljare av moderaterna lyssnat på vad moderaterna inte sa skulle ni ha
sett att moderaterna i själva verket är ett arbetsgivarparti. Sanningen ligger
alltid i de inte uttalade orden.

 

Media: Aftonbladet, Svd 1, Svd 2, Svd 3, Svd 4,Svd 5,Dn 1,
Dn 2, Dn 3, Dn 4, Gp 1, Gp 2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

 

 

 

 

 

 

 

 

Lämna en kommentar