Kräv högre lön, pengar finns

Postat av | Postat i Fackligt | Postat 2009-12-10

Nu fattas det bara några veckor innan vi i våra kalendrar får skriva 2010. År 2010 kommer att bli en rysare för oss alla LO medlemmar. I september står vi med valsedeln i högsta hugg framför valurnan. Men långt innan dess skall 2010 års avtalsrörelse vara avslutad.

Förutsättningarna inför 2010 år avtalsrörelse är allt utom goda. Vad som först händer är att i stort sett alla avtal på den svenska arbetsmarknaden löper ut den 31 mars. Inför de kommande förhandlingarna har LO efter att man intagit instruktioner från dels den Europeiska centralbanken och sedan den svenska riksbanken enats om vilka krav som kan läggas utan att hota det svenska inflationsmålet, lagt sitt krav på en avtalshöjning med 2,6 %. I pengar betyder det att LO kräver 640 kr i höjning. Till detta har LO enats om att även kräva en låglönepott som i pengar motsvarar 140 kr. dessa båda belopp gäller per månad. Svenskt Näringsliv har å sin sida presenterat sina krav med att kräva att vad som behövs är sifferlösa avtal. Med detta menar Svenskt Näringsliv att centralt mellan parterna skall inga krav preciseras i siffror utan förhandlingarna skall bedrivas lokalt och de enskilda företag som anser sig ha råd med avtalshöjningar är fria att fatta sådana avtal och de företag som inte anser sig ha råd med höjda avtalslöner kan avstå. I praktiken ett nollavatal. Hur ofta hör vi företagsledare framhålla att de gärna vill höja ersättningarna till de anställda.

Nu vet vi vilka krav parterna ställer mot varandra och om dessa krav skall det nu förhandlas. Resultaten av dessa förhandlingar vet vi inget om. Däremot vet vi genom att se tillbaka 15 år hur det brukar bli. Det brukar bli så att LO får igenom 70 % -73 % av sina krav. Det innebär i det här fallet ett utfall på 450 kronor. Efter detta skall det förhandlas om hur dessa 450 kronor skall fördelas. Hela beloppet tas inte uti reda pengar och skall heller inte så göras. Vill man förbättra företagshälsovården för att ta ett exempel så kostar det en del av potten osv. Resultatet torde bli en höjning av lönen generellt med 250 kronor och en låglönepott på 80 kronor. Detta är en prognos och skall inte tas för någonting annat men den är inte gripen ur luften. Vad resultatet än blir så talar vi i alla fall om ett historiskt skamligt lågt krav från LO. LO:s huvudansvar är att inför den svenska och Europeiska centralbanken framstå som ansvarstagande. Detta är för dagens LO ledning betydligt viktigare än att ta strid för sina medlemmar. Det är inte för inte som LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin inför alla arbetsmarknadens parter såväl arbetsköpare som enskilda LO förbund framstår som en pajas.

För LO:s mest reaktionära förbund IF-Metall kommer det att bli extra spännande då förbundet i sin iver till klass samarbete målat in sig i ett hörn genom det lönesänkningsavtal man tecknat och som också löper ut den 31 mars.

En svensk avtalsrörelse går ju så till att de första förbunden som förhandlar är de sk industriförbunden och innan dessa avtal är klara får de övriga förbunden inte träffa några avtal. Industriförbunden, IF. Metall, pappers med flera sätter vad som kallas riktmärke. Bakom detta upplägg ligger den mycket reaktionära uppfattningen om att det är industriförbunden som skapar samhällets mervärde och det är därför dessa förbund som avgör vilka avtalshöjningar samhället tål utan att man blir tvingade att skicka familjen Wallenberg på fattighuset.

För IF-Metall blir det hela mycket spännande. Genom det lönesänkningsavtal som löper ut den 31 mars och som enligt Metall-ledningen inte skall förlängas har Metall redan sänkt sina medlemmars löner med 13 %. Teknikföretagen som är Metalls motpart har självklart krävt att lönesänkningsavtalet skall förlängas.

Om nu Metall-ledningen menar allvar med att lönesänkningsavtalet inte skall förlängas måste rimligen förbundet i förhandlingarna först kräva 13 % i höjning för att återställa lönesänkningsavtalet och till detta skall man baka in 2010 års avtalskrav på låt oss säga 2 %. I praktiken innebär det att IF-Metall i avtalsrörelsen måste ställa krav på 15 %. Hur skall IF-.Metalls reaktionära ledning kunna försvara detta krav inför den Svenska riksbanken och den Europeiska centralbanken. Som lydiga EU medborgare får ju inte under några som helst omständigheter inflationsmålet äventyras. Samtidigt som Metall ledningen slickar sina motparter där bak så de blir alldeles bruna i ansiktet har man ju trots allt 400 000 medlemmar vars tålamod naturligtvis inte kan sträcka sig hur långt som helst.

En vadslagning som numera pågår är hur länge det dröjer innan Teknikföretagen och Metall slås ihop till ett gemensamt förbund.

Hur var det man sa. Som man bäddar får man ligga.

 Media: DN, DN, SVD, SDS, DN.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Print Friendly, PDF & Email

Postade kommentarer (1)

  1. Skulle vara ingtresangt att veta om SN skulle gå med på nollavtall när det kommer till deras egna förhandlingar.

    Men det lär dom väll inte gå ut med officiellt, utan hålla hemligt för alla som inte ingår i ryggdunkar klubben.

Lämna en kommentar